- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
149

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - III.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ett slott; står på sista bergsluttningen och har
en utsikt ut åt havsfjärdarna. I flera år ha mina
tankar sysslat med detta hus. Jag har önskat få
bo där, jag har inbillat mig att det bor någon där
söm haft inflytande på mitt öde, eller har det just
nu. Jag ser det huset från min bostad och jag
stirrar på det alla dagar, när solen lyser på det,
eller när ljus äro tända i det om aftonen. Emellertid,
när jag går förbi det, är där något vänligt deltagande
som meddelas mig, och jag liksom väntar att en
dag få draga in där och få frid.

Så tågar jag ut på avenyen, där många
tvärgator mynna ut; och varje gata väcker ett minne
från mitt förflutna. Som jag befinner mig på en
hög ås, gå gatorna nedåt, men flera av dem slå en
bukt först, bilda en kort backe som liknar jordgloben,
När jag står på avenyens trottoar och ser en
människa komma från backens frånsida, synes först ett
huvud sticka upp ur marken, sedan skuldrorna och
så hela kroppen. Detta sker på en halv minut och
verkar mycket hemlighetsfullt.

Jag tittar ner i varje tvärgata i förbigåendet, och
de visa alla i fjärran, antingen södra landet, slottet
eller staden mellan broarna. Och samtidigt besväras
jag av de olika minnena. Därnere i bottnen av detta
krokiga rör som kallas ***gatan ligger ett hus, där
jag för en mansålder sedan gick ut och in under
det mitt öde spann sitt nät... Mitt emot ligger ett
annat hus, där jag gick tjugu år senare under
liknande förhållanden, men dock omvända och nu
dubbelt pinsamma. Därnere, i nästa gata, genomlevde
jag en tid, vilken i andra människors liv plägar vara
den skönaste. Den var så för mig också, men på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free