Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter många bakslag har våren äntligen kommit,
och när lindarna på avenyen en morgon slagit ut, då
är det högtidligt som en fest att vandra under det
gröna ljuset som faller så gott i ögonen. Luften står
still och är idel vänlighet, fötterna röra vid torr fin
sand, som ger en känsla av renlighet. Det nya gräset
döljer fjorårslöv, skräp och smuts alldeles som första
snön gör om hösten. Trädskeletten fyllas ut, och
slutligen står den höga lövskogsfonden som en grön
molnvägg över vikens stränder. Förr jagad av köld
och vind, kan jag nu gå steg för steg, till och med
sitta på en bänk. Strandkanten under almarna är
garnerad med bänkar, och där sitter numera den gule
mannen, min okände ovän och läser tidningen med
uppknäppt rock. I dag såg jag, just på hans tidning,
att vi äro ovänner. Och jag tyckte mig läsa i hans
blick när den lyftes över bladet, att han läste något
om mig som gjorde honom gott i själen, och att han
trodde antingen att jag redan fått giftet i mig eller
skulle få. Men han misstog sig, ty jag tar aldrig i
det bladet.
Majoren har magrat och synes orolig för
sommaren. Vart han skall fara, är honom nog likgiltigt,
men han måste ut ur stan för att icke bli alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
