Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
knäböjande, bönfallande
om en nådestöt,
som återger dem åt luften
och friheten.
Falkarne vissla och ila
som fjädrade pilar – hit och dit;
vråkarne jämra sig
som sjuka barn. – – –
De tama vildgässen vaknat
och sätta an med spända halsar
tt ackord av vallhjornslurar. –
Svanorna simma stumma,
snappa mellan isflaken
efter de seglande eldflammorna,
som ila likt guldfiskar
på dammens yta;
stanna stilla och sticka huvena
ner i det svarta vattnet –
de vita svanorna –
bita sig fast i botten
för att slippa se på
hur himlen brinner opp.
Det mörknar åter, brandkårsluren
har vigt in tystnad över stad och land;
ett rökmoln sträckes över stadskonturen
som bilden av en svart ofantlig hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
