- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
203

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VI.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och martyr, offret för en dålig handling från
redaktörens sida.

Ja, han tycktes ha förlåtit sig och kvitterat redan
vid första uppgörelsen, och brottet hade begåtts av
den andre när denne anlade processen; men den unge
mannen måtte ha känt i luften att han intet medhåll
hade att påräkna från min sida; och hela
sammanvaron tycktes präglad av en svår missräkning. Han
hade tänkt sig min person annorlunda; kanske också
han märkt att han börjat i orätt ända och att det nu
var för sent att ändra.

Jag öppnade alltså en ny väg och talade, som jag
tyckte, visdomens och den upplyste mannens ord,
låtsande ha märkt hans modstulna sinne och
människofruktan.

– Inte skall ni låta nedslå er av detta (jag
undvek ordet)... Vår samtid har kommit så långt
att den finner ett... straffat brott (här grinade han
igen ogillande) vara försonat och utstruket. Det var
inte länge sen jag satt med mina vänner på hotel
Rydberg och tillsammans med en för detta kamrat
som avtjänat två år på Långholmen. (Jag skrädde
avsiktligt icke orden.) Och han hade gjort sig skyldig
till stora falsarier likvisst.

Här gjorde jag en paus för att observera den
ljusning som skulle försiggå i hans sinne och
uttryckas i hans ansikte, men han såg endast stött ut,
och ond därför att jag vågade sammanställa honom,
den oskyldige och förfördelade, med en långholmare.
Men en viss nyfikenhet spelade ur hans ögon, och
när jag med en tvär tystnad tvang honom att tala,
frågade han korthugget:

– Vad hette han?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free