Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det vore orätt att säga, då ni icke gissar
vem det var. Emellertid, han har skrivit ner och
låtit trycka sina tankar om fängelset, utan att söka
försvara sin oförsvarliga handling, och därför har han
återvunnit både sin anställning och sina vänner.
Detta måtte ha träffat som ett hugg, ehuru det
var menat som en klapp på axeln, ty mannen reste
sig, och jag med, då intet var att tillägga. Han tog
ett gentlemannalikt avsked; men när jag fick se
honom på ryggen, och iakttog hans hängande axlar
och släpande ben, blev jag nästan rädd för honom,
ty han tillhörde den grupp människor som synas
hopslagna av två omaka stycken.
När han gått, tänkte jag: han ljög kanske
alltihop.
Och när jag tittade på hans kort där han skrivit
sin adress, slog det ner i mig, att jag nyss sett den
stilen i ett namnlöst brev. Jag drog fram min låda
däri breven förvaras, och började leta. Det bör man
nu aldrig göra, ty under det jag letade efter hans,
defilerade alla de andra breven för mig; och jag
fick lika många nålsting som brevskrivarne voro.
Då jag letat tre gånger, och visste att hans stil
måste vara där, upphörde jag, under ett bestämt
intryck: »Du får icke forska i hans öde! Men giva
skall du, utan vidare. Varför vet du bäst själv!»
Mitt rum var icke mer likt sig; det hade med
främlingen kommit något beklämmande i det och
jag måste ut. Det var nog något starkt tyg i den
anden, ty jag måste flytta bort stolen på vilken han
suttit, för att jag icke skulle se honom sitta där ännu
efter hans bortgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
