- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
210

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VI.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skyddande, beskyddande. Gossen gjorde samtidigt
denna näpna dubbelrörelse med huvudet, först bakåt
för att lämna plats för servetten, sedan framåt,
tryckande ner den styva duken med hakan, så att munnen
öppnades och visade de vita mjölktänderna.

Denna kvinna kunde icke vara modren, ty hon
var för ungdomlig, icke heller systern, ty hon var
för gammal, men i släkt på något sätt måste hon
vara.

Rummet var enkelt men nätt; där funnos många
porträtt på väggarna och på kakelugnen som andades
släktkärlek; och det låg virkade dukar på möblerna.
– Nu satte sig den unga flickan vid bordet, icke
för att äta, lyckligtvis, ty det är fult att se på då
man icke deltager själv. Hon satte sig för att hålla
sällskap och narra barnet att få maten att smaka.
Den lille var icke vid gott lynne, men tanten (jag
kallade henne redan så) fick honom snart att le, ty
jag såg på munnens rörelser, att hon sjöng visor
for honom. Att jag såg hennes sång utan att höra
den, under det min spelman spelade därtill, föreföll
mig så hemlighetsfullt, men jag tyckte att han
ackompanjerade henne, eller att han borde göra det. Jag
var i båda rummen samtidigt men mest mitt över
gatan, och jag bildade liksom bryggan mellan de
två. De tre krysantemerna syntes mig spela med,
och jag kände ett ögonblick deras hälsosamma,
sårläkande kamferlukt blandas med den oskyldiga
Irisdoften från hennes hår, och detta drog en sky över
maten på bordet som förintades, så att barnet endast
tycktes öppna munnen för att andas vällukter och le
med ögonen mot sin vackra bordskamrat. Det vita
mjölkglaset på den vita duken, det vita porslinet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free