Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ensam
- VII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
takt och det blev alltid vals slutligen, Jag ville
ingenting säga, ty jag visste att med första talade
ord vore förtrollningen bruten, och i valet mellan
henne och mig, skulle han ha slungat mig.
*
Denna vinter hade krupit fram ganska behagligt,
ty jag var icke längre ensam, och jag hade ett mål
för mina irrfärder; dessutom tyckte jag mig liksom
leva lite familjeliv, då jag på avstånd intresserade
mig för en kvinna och ett barn.
Våren kom tidigt, redan i mars. – En afton satt
jag vid mitt bord och skrev, då min spelman anmäldes
och blev insläppt. Vid lampskenet såg jag den lille
blide mannen nalkas med ett skälmskt leende, och
med någonting i handen som han ville överräcka åt
mig.
Jag tog emot ett kort, på vilket jag läste två
namn, ett manligt och ett kvinnligt. Han var
förlovad med henne. Som vi numera knappast behövde
tala, svarade jag endast med ett leende och utsade
det enda ordet: Krysantemum, med ett frågetecken i
accenterna. Han svarade med en jakande nickning
på huvudet.
Saken föreföll mig helt naturlig och som om
jag alltid vetat den. Därför växlade vi inga ord om
den, utan talte något om vårt arbete, och skildes
sedan åt.
Någon nyfikenhet plågade mig icke, ty jag visste
svara mig på alla ogjorda frågor. Hur de råkats?
Naturligtvis på vanliga sättet. Vem hon var? Hans
fästmö. När de ämnade gifta sig? Till sommaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0213.html
