- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 38. Sagor. Ensam /
215

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ensam - VII.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

framåt; men .om jag förut haft fiender framför mig,
hade jag dem nu både framför och bakom. Jag
hade vilat mig för att kunna fortsätta; och när jag
nu satt på denna soffa i detta rum kände jag mig
lika ung och stridsduglig som för en mansålder sedan,
endast att målet var ett nytt, sedan de gamla
milstolparna voro lagda bakom ryggen. De som stannat
och blivit efter ville visserligen hålla mig tillbaka,
men jag kunde icke vänta; därför fick jag gå ensam
och rekognoscera öknarna, söka nya vägar och stigar;
ibland gäckad av en hägring, vända om och gå
baklänges; dock icke längre tillbaka än till korsvägen,
och så framåt igen.

Jag hade glömt fönstret utan rullgardinen, och
när jag mindes det och reste mig, såg jag i huset
mitt emot precis det jag väntade mig.

Där satt han nu vid krysantemumbordet; hon
bredvid; och båda sysselsatta med barnet, som var
ingenderas, ty det var hennes systerson, en änkas
enda barn. Detta att deras första kärlek samlade
sig kring ett barn, gav åt deras förhållande från
början något osjälviskt, på samma gång det adlade
deras känslor som möttes i ett oskyldigt väsen. Och
jag tyckte han hade fått en säkerhet i hennes redan
utbildade moderskänslor.

Ibland betraktade de varandra glömmande barnet,
och med detta obeskrivliga uttryck av sällhet som
två ensamma människor antaga, då de råkas och
få visshet att de skola bekämpa ensamheten på tu
man hand. För övrigt syntes de icke tänka ens,
varken på förflutet eller kommande, utan levde endast
i nuet, njutande av att vara till i varandras närhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:36:59 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/sagor/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free