Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
. SISTE RIDDAREN
ANNA BIELKE.
Men fort, de blåser snart till taffeln, hörde jag!
JOHAN MÅNSSON NATT OCH DAG.
När jag icke såg mig i stånd att få återinträda
i rikets tjänst, så ville jag med en berömlig gärning
upprätta mitt namn. Då gjorde jag som den rike
ynglingen, gick bort och sålde allt det jag ägde, gård
och grund. Och så for jag till Lübeck, köpte ett
skepp, krut och lod och bössor, värvade skyttar —
därpå seglade jag till Kalmar, för jag hade svurit,
att jag skulle ta in Kalmar eller dö. När jag kom
dit, så tog de emot gåvan, men givarn ville de inte
ha. De fruktade mitt namn för knektarnes skull, mitt
förbannade namn!
ANNA BIELKE
stiger upp och kysser Johan Månsson Natt och Dag på
pannan.
Detta har du gjort och blir så lönad, sitter vid
dörren som en stavkarl, och ingen ber dig stiga
fram... De tog gåvan men jagade bort givarn.
O, de grymma mänskorna, jag måste tala om det
för Sten ...
JOHAN MÅNSSON NATT OCH DAG.
Nej, för himlens skull, nej, då bli de mig gramse,
efter de måste bjuda mig, och Sture får icke gå
med en Natt och Dag, Anna, jag springer ut... och
utom det, man vet ingenting, om belägringen lyckats,
men de kan vara här med bud när som hälst...
ANNA BIELKE upp till Sture.
Sten. Kalmar har fått hjälp till belägringen.
STEN STURE reser sig.
Å, herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
