Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siste riddaren - Akt V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
. SISTE RIDDAREN
och tar honom — kungen har hotat bränna hans
kista på bål, som en missdådare! Bannlyst, han!
— Och ingen vän mer, bara främmande ansikten,
förrädare, och Heming Gad, biskop Heming Gad,
Sturevännen i åttio år! O, Gud, om jag kunde säga
ett gott ord till hans försvar; hjälp mig, Anna! säg
fångenskapen, nöd och hunger, hans åttio år, han
var kommen ifrån förståndet!
ANNA BIELKE.
Säg ingenting! Evig tystnad passar sig bäst över
en gärning, om vilken ryktet ensamt är en skam!
MAGNUS GREN in.
Fru Kristina! Var mig icke bös! De tog
nycklarne, jag är oskyldig!
KRISTINA.
Gud välsigne dig, Magnus, för det!
Handslag.
MAGNUS GREN kysser hennes hand.
Fru Kristina ...
4
KRISTINA.
Vi ha icke givit oss! — Hör, Sten, vi ha icke
givit oss!
ANNA BIELKE.
Du barn, lilla!
MAGNUS GREN.
Fru Kristina! Nu må I vara glad, torka tårarne,
Tar hennes näsduk och torkar hennes ögon.
— så skall jag tala om!
KRISTINA mine.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
