Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riksföreståndaren - Akt I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147 RIKSF ÖRE STÅNDAREN
GUSTAV TROLLE förvirrad.
Jag fattar icke!
HANS BRASK.
Det behöver du icke, Gustav! — Du kallade
mig »fader» hittills, och därför tog jag mig en faderlig
frihet att gå före Erik Trolle.
GUSTAV TROLLE
ryggar, när Hans Brask går emot honom.
Ryggar du? — Du trodde jag var död, därför
att du fick dödsdom över mig! — Det var i denna
sal, du! — Där stod blodhunden Kristian, och där
stodo bödlarna. — Där stod du! som åklagaren! —
Så blev jag dömd! — I tolv timmar led jag dödens
kval’
GUSTAV TROLLE
rör på läpparna, men kan icke få ord.
HANS BRASK.
Men då blev jag så beredd på döden, att jag är
det varje stund; och detta gav mig mod, mod att
leva, mod att tala, mod att möta dig! — Varför
ville du ha bilan över min hals? — Därför att jag
en gång gav dig som pojke en kindpust, som var väl
förtjänad! — Mitt ärende? — Jag kommer från dina
offers gravar, från biskop Vincentius i Skara och
Mattias i Strängnäs, från de åtta och nittio martyrer
du låtit halshugga, och jag kommer på egna vägnar
för att hålla en ed jag svor på blodbadsdagen: att
kommer jag med livet ur denna sak, skulle jag söka
dig, död eller levande, såsom du lät söka den döde
Sten Sture, och så skulle jag sätta trälens märke
på ditt ansikte.
Hans Brask slår Gustav Trolle en örfil, som denne tar
emot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
