Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjälbo-jarlen - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjälbo-jarlen
293
BENGT.
Jag känner mig alltid styrkt efter ett besök hos
min moder — hon lärde i lidandets hårda skola–
JARLEN.
Jag tror inte att hon led mer än andra —
BENGT.
Det sägs — —
JARLEN.
Bengt! Jag väntar ett möte... Du vet vem jag
väntar — — lämna detta rum — — Men var mig
icke gramse — då lider jag — ty du är den sista, den
enda människa jag — — kan fördraga! Lova mig
det! — — Och vad som än må hända — —
övergiv mig icke!
BENGT.
Nej, far, så länge du icke vänder ditt sinne från
mig, och så länge vi kunna råkas vid denna grav–
JARLEN.
Låt de döda begrava sina döda! sade Försonaren
— — gå upp i ljuset och livet, min son — — där
har du din plats, du som är ung! Hårt. Gå nu! jag
befaller!
BENGT undergivet.
Du har glömt moder...
JARLEN.
Gå fort!
BENGT går.
JARLEN för sig.
Allt lossnar i fogarna, och brister — — Så må
det brista, det gamla! att man må förnya!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
