Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bjälbo-jarlen - Akt III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjälbo-jarlen
297
MAGNUS faller ut.
Det skönjer jag icke!
JARLEN vasst.
Ja, du är ju hennes förtrogne, — Vänder. — rnen
den ende, som jag icke behöver misstro i hennes
omgivning — — och därför vädjar jag till dig... Är
det rätt, frågar jag... är det rätt att ett barn, hon är
ju ett barn, skall befatta sig med rikets styrelse...
MAGNUS.
Det gör hon inte! Det är förtal, hon leker endast
med sina små–
JARLEN vred.
Och med unga herrar —- med dig framför alla
andra...
MAGNUS. !
Jag är hennes svåger och vän –
JARLEN.
Men hon är icke din — hon har ett spenamn
på dig, som du icke känner...
MAGNUS.
Spenamn? Vad är det?
JARLEN.
På stallgården känner man det, i staden, vid
Strömmen, överallt! Paus. Hon kallar dig
Kettil-botaren, för din mörka hy!
MAGNUS.
Kettil-bo-taren! — Jag skall böta hennes kittlar
— — när jag — — blir utlärd!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
