Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibliska egennamn med ordfränder i klassiska och levande språk - Författarens förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hebreiska språket var i släkt med latin och
grekiska samt följaktligen med alla s. k. indo europeiska
språk, har man alltid vetat. Katarina II:s Linguarum
totius orbis vocabularia comparativa (Petersburg 1787—
89, 2 Bd) påvisade alla språks gemensamma ursprung.
Süssmilch, 1766, hade påpekat något dylikt. Ewald
(Hebr. Gram.) gjorde först motstånd, men gav efter;
Meier (Hebr. Wurzelwörterbuch) likaså och vände om.
Gesenius hade liksom sina samtida fångats av linguisternas
system med dess indelning av språken i strängt skilda
grupper, men kämpade sig ut ur systemet, och i hans
klassiska Hebreiskt-kaldeiskt Lexikon upplagan 1847
(Ed. Hoffmann) sätter han ut latinets, grekiskans,
sanskrits och germanska språkens ordfränder i hebreiskan.
Dèt är således icke min upptäckt, utan jag är endast
lärjungen, som dock arbetat vidare, i mästarnas spår.
Februari 1910.
August Strindberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
