Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibliska egennamn med ordfränder i klassiska och levande språk - Inledning. Det heliga språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INLEDNING.
Det Heliga Språket.
»I begynnelsen var Ordet. . . Genom detta är allt
gjort!»
»Ordet är en tankens handling,» säga rabbinerna.
Man blir böjd att tro detta, när man studerar det
fullkomligaste och skönaste av alla språk, upphöjt i sin
enkelhet, majestätiskt i sin skaparekraft, välljudande som
intet annat tungomål, genom en vokalharmoni, i annan
betydelse än filologernas. Varje ord är en tonbild, där
ljud och ljus samverka; man ser, när man hör, och man
hör när man ser.
Till exempel Zippor! Det måste ju betyda en
Fågel, både för att ordet är sirligt att se på och emedan
man hör fågelns sång eller kvitter.
Sis är blomman, där vinden susar sakta mellan
blad och blom. (Sus (heb.) = röra sig.)
A b är fader, emedan det är första (och andra)
bokstaven i alfabetet, och därför kan barnet i lindan uttala
det först av alla ljud, utan att behöva lära det.
Gholel är lindebarnet självt, där både lindan och
lullan höras och även Mjölken = Gala (gr.).
Katål är döda, slakta, och det slår ner på sista
stavelsen som en klubba i huvudet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
