Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibliska egennamn med ordfränder i klassiska och levande språk - Inledning. Det heliga språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
SPRÅK VETENSKAPLIG A STUDIER
Oppert anser Sanskrits bokstäver äga semitiskt
ursprung.
Bopp sätter Dravida språket såsom varande det
äldsta av Indiens, och sanskrit såsom tillhörande
invandrare.
En blick på sanskrits grammatika visar ju åt ett
högt utvecklat, alldeles för konstrikt utvecklat språk för
att vara urspråk. Men sanskrit äger sitt stora intresse
därför, att romanska och germanska element äro
blandade, så att man vill upphäva skillnaden mellan dessa
språkgrenar. Om jag endast tar hjälpverbet As (skr.)
= vara, så återfinner jag både latin, grekiska (hebreiska)
och isländska (gothiska) vid konjugeringen.
Asmi = jag är
Asi etc.
Asti
etc.
är grekiska eimi, eis, eisti; men är även latin: sum, es,
est; men är även hebreiska Jesch och isländska Em, est,
es, gothiska im, is, ist.
Syam = Må jag vara.
Syas etc.
Syat
är ju latinets sim, sis, sit, men även isländska Sjä, sér,
sé. Varför verbet esse hette fui i perfektum upplystes
vi aldrig om, men det är eqvivalent med sanskrits bhu
= vara, som strax därpå råkar in i Habere (Hafva), så
att det böjes Bhavami, Bhavasi, Bhavati (latinets Fui).
Detta stämmer med hebreiskans Hajah som betyder
både Hava och Vara. Nu är sanskrits Bhu = vara ett
Bho -j- a = Bhava. Men hebreiskan äger ett verbum
Bo, som opunkterat blir BVA eller BUA och betyder:
Gå in (lat. Meo, gr. Beomai), zukünftig sein (= futurum),
och latinets futurum, ama-bo kan vara = jag går {— bo)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
