Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bibliska egennamn med ordfränder i klassiska och levande språk - Inledning. Det heliga språket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBLISKA EGENNAMN
33
^ finnes i palmyrenskan under formen som
ju är vårt x = ks, där k-ljud synes. Men i modern
hebreisk brevstil skrives aleph , som återigen
[j eller-vårt
Grekiska OC = a synes vara arabiska H (final-) =
^ £ som lutat blir (gr.), vilket kan förklara
varför Elif (arab.) och Olaph (syr.) icke alls likna
Aleph (heb.).
^^ = B, synes vara utvecklat ur ^ = V på detta sätt
Och ur j = B uppstår M-ljud på följande sätt
2 = Q = M-(final). Men B-ljud är ju P och P (heb.)
uppstår ur ^ = B; ^ = P. Detta ^ blir grekiska
9 som sedan skrevs B, ß Syriska = (medial)
kan vara upprätt <j och omvänt |j = ß (gr.).
^ = G, blir kursivt Q = G = G (lat.). Och J) kan ha
uppstått ur K (final) *"j = j) = G. Men J = G visar
även frändskap med ^ = K, vilket omvänt blir C = G
(lat.) isynnerhet kursiverat. Men ur detta ^ kan
även = P härledas (Kote (gr.) = Pote (gr.)). T
synes i arabiskan som K (final) v_J» = ^J.- eller som
I (final) upprätt ’Ji = C_y (liggande).
I — D, Dh; liknar K, ch (final) "j vilket kan förklaras
av h-ljudet, som ingår i båda och = Dh blir också
H på ett enkelt sätt ") = Dh p], sedan Ch = j").
Men Dh blir eller är ju Th = som således också
utgick ur D = men i munkstil blir = J^.
3. — Strindberg, Språkvetenskapliga studier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
