Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora landsvägen - 2. Vid väderkvarnarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 STORA LANDSVÄGEN"
FLICKAN.
Ni tänker då på mig?
JÄGARN.
På er, för er,
med er, och genom! Nu farväl!
En blomma sedd igenom trädgårdsgallret,
som fröjdar vandraren ett ögonblick,
obruten vackrast, sänder blott sin doft
med vinden, en sekund, och så är allt förbi!
Och så framåt!
FLICKAN.
Farväl! Och så framåt!
Går.
JÄGARN.
Nu är jag nere! Bunden, snärjd,
i rättegångens kvarnverk dragen in,
med känslotrassels nät på smäckra vingar,
lierad med en obekant och intresserad
i en historia som icke rör mig!
VANDRARN.
Är ni kvar? Jag trodde ni hade gått, men ni måtte
vara en trogen själ.
JÄGARN.
Inlät ni er i slagsmål?
VANDRARN.
Jag gav mjölnarn en munfisk för att han drivit med
mig. Allt det där om bergsprängning och rövare på
skogen var lögn. Emellertid äro vi stämda till
hösttinget, jag som svarande i slagsmålet och ni som vittne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
