Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. Det skulle bli spökdiné hos professor Stenkåhl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinrus blev båda så onjutbar, att de ansågo varandra
vara humbugar, i synnerhet som misstaget icke
röjdes förrän dagen efter. Det inslagna ruset, vilket
vid bourgognen blev olidligt då det icke fick utbrott,
verkade nu svettdrivande, och pannorna voro
beslagna med droppar som kalla vattkaraffiner. Hela
salen luktade svett och under damernas armar bröto
fuktfläckar fram, bildande sjökort och landkartor.
Falkenström som kunde trolla bort maträtter mitt
på tallriken och fått en teknik i att svälja hela stycken
med några kalkonrörelser på strupen, bävade dock
när frukterna kommo, ty att svälja ett helt äpple det
vågade han icke. Att »göra ett klavérutdrag» han
kallade, mitt i en salong under en svängning på
klacken, det var han i stånd till, men att »betsla på»
vid bordet, det var omöjligt. Han letade visserligen
ett ögonblick efter chokladdosan, men åtrade sig,
tog äpplet och nötterna, lade dem i bröstfickan och
sade:
– Det här ska jag gömma hem till barnen.
– Är herr Falkenström gift? frågade Zackris’
Jenny.
– Ja, ibland, svarade Falkenström.
Jenny kunde inte hålla sig, utan exploderade i ett
fyllflin.
Den förtvivlade prof’en som tuggat torrt och
vänt ut vitan på ögonen, passade på:
– Vad var det för roligt den här Falkenström
sa? Säg, få vi höra.
Han var så angelägen få någon till tala att han
hellre riskerade en oanständighet.
– Kvickheter kan inte upprepas, svarade
Falkenström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
