Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. Bland dekadensens eller förfallets män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
martyrskapets flagg seglade hon fram. Var gång
hon sökte ett stipendium, och inte fick det, så hette
det: »Vi stackars fruntimmer.» En tavla hade hon
med hjälp av en manlig vän lyckats få färdig och
inkrånglad på de fries utställning. Därmed var hon ett
namn, för att icke säga en liten storhet. Sedan
målade hon aldrig mer, kastade sig över Kilo, och
gjorde därifrån en saltomortal till Zachris, vars makt
hon överskattade utan att alls beundra hans talang.
Hon var begåvad med en viss elegant skönhet parad
med bohèmens lediga sätt att röra sig. Alla som
kommo i huset fick se på henne, men icke gratis; de
måste betala med blommor, tjänster, reklamer,
naturprestationer och även med reda medel. Någon
komplott mellan makarne existerade icke, men ett
fullständigt samförstånd syntes råda mellan dem i
huvudsak, så att gästerna eller vännerna funno sig
avklädda på ett eller annat sätt, men alltid med en
smak som överskylde det förhatliga i tillvägagåendet.
Zachris reste sig ibland på bakbenen, men blev
nerhutad.
En dag till exempel fann han ett okänt guldur
hos sin fru.
– Var har du fått detta? Hur har du fått det?
väste han.
– Jag bad att få’t och så fick jag det av Ville.
– Var han nykter då?
– Visst var han det!
– Han kunde väl inte säga nej! Men tänk om
han ångrar sig.
– Vad rör det dig?
– Det går på min ära, om du tillåter dig en
handling som i sig själv är oskyldig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
