Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. Zachris, denna lilla fula, obetydliga man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och benens skeva ställning mot horisontalplanet.
Zachris sköljde nu strupen med en ny whisky, åtföljd
av takdropp från mustascherna, vilka så väl dolde
munnen att man trodde han saknade tänder. Ingen
hade sett den mannens tänder, lika litet som hans
ögon, och därför liknade han spökdjuret. Allt hans
minspel utfördes med näsborrarne vilka rörde sig
efter behag och voro så stora som på ett foster,
ibland utflåsande rök, ibland flaxande som
läderlappens eller kaninens näsa. Han kunde göra konster
med näsborrarne; han kunde skratta med dem så att
de hoppade, han kunde gråta med dem, då man såg
huru invärtes tårar rann i underjordiska rännor; han
vredgades med dem, föraktade med dem, hånade,
fräste.
– Sir du, fortsatte han nu, bolaget är säkert,
men för ögonblicket hotat, och det är långt mellan
hytta och slå. Därför måste vi ta i alle man, och du
som står i stora förbindelser till tidningen skall teckna
ditt bidrag.
– Vad ska jag teckna för slag? Mitt namn är
inte värt två styver!
– Det är intet värt, men det kan bli. Glöm inte
att tidningen betalte dig det ovanligt höga honoraret
av tre tusen kronor för din följetong som gjorde din
storhet!
– Jag vill inte teckna tjugotusen kronor som
jag icke äger.
– Men snälla vän, du vet mycket väl var du
skall ta dem!
– Du menar hos kaffehandlarnes ring. Det vill
jag inte, för det är penningutpressning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
