Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Nu hördes hundskallet i tamburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genast satte sig i soffan på Falkenströms rockskört
och halva knä, så att denne måste lämna sin plats.
När pojkarne intagit hedersplatsen började Zachris
en liten hetsning med åtföljande stukningar. En
telefon anmäldes från professor Stenkåhl med
förhinder, och trotjänarinnan visade sig i dörren för att
göra familjetablå; men hennes nigning var något för
djup och antydde en ovanlig svaghet i knäna. Sedan
hon frågat frun om supén och svaren voro något
för långa, sjönk hon ner i en emmastol och fortsatte
underhandlingarne.
Nu hördes ett nytt fasans uppträde i tamburen.
Den kinesiska dogghyndan rusade och gav ståndskall,
men singlade med detsamma genom korridoren,
tjutande efter en undfången spark av doktor Borg,
som skrek för att göra sig hörd av Smartman, vilken
gömt sig bakom kaminen.
– Ska du sparka min hund? hälsade Zachris
med lagom kvävt raseri.
– Jag skulle sparkat dig egentligen, när din
hund bitit mig, men du var inte till hands och
därför fick den oskyldige sparken. Väl bekommet!
Doktorn trängde sig in, hälsade frun, såg genast
situationen, och satte sig nu på båda pojkarne i
soffan, lyftande vältaligt på båda rockskörten. Pirre
räddade sig, men när Brunte på trots satt kvar, tog
doktorn honom i örat och avlägsnade honom i en
handvändning.
– Få vi öppna stämman? började han; och vill
de obehöriga vara goda avlägsna sig!
Pojkarne föstes ut, trotjänarinnan raglade ut, men
Jenny satt kvar.
– Jag tycker mycket om ditt sällskap, Jenny,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
