Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FEMTE KAPITLET. Nu hördes hundskallet i tamburen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stående fot att Smartman skulle göra sin missionsresa
genom Sverige, och rädda bolaget från undergång.
Falkenström och Kilo övertygades att doktorn
överdrivit – »man kände ju honom» – och nu
öppnades dörrarne till matsalen.
Fru Jenny lyckönskade bolaget till frigörelsen
från doktorns tyranni; nakna prästens broder
improviserade en korrespondens om stämman, och i den
största endräkt tågade man ut att supera.
– En enkel smörgås! bjöd värdinnan.
Pang! Smöret fattades. Man skrattade, och
trotjänarinnan inkallades. Lovisa inträdde med ögonen
riktade åt takfrisen så att för mycket syntes av vitan.
Fru Jenny såg straxt att Lovisa befann sig i sista
kvarteret och knuffade därför Zachris, som genast i
en patriarkalisk ton bad om ursäkt:
– Hon stackare är gammal, och trött av dagens
mödor – Lovisa, var har du smöret?
– Å, herre, har jag glömt smöret, utbrast Lovisa
och sackade ut.
Man skrattade och Zachris slog i suparne. Men
Lovisa kom inte igen.
Då ringde frun otåligt. Köksan stack in huvet
och fräste:
– Lovisa är sjuk; vad är det om?
– Smöret, smöret!
– Jag köper inte opp, jag bara lagar maten, för
jag är inte betrodd att handla... men den där
stortjuven är betrodd.
Zachris sprang ut i köket och kom igen:
– Den stackarn, hon har blitt kall, och därför
får jag be herrarne om ursäkt... det finns inget
smör hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
