Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Jenny hade dukat förmaket för två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Man skulle alltid tänka på henne först, när man
led.)
– Vad går det för nöd på dig?
– Ser du inte på mig att jag fyllt år?
Falkenström kastade en blick på Jennys person,
och i hans ansikte, obevakat och obehärskat, kunde
Jenny läsa sanningen. Men hellre förekomma, tänkte
hon, och driven av behovet vara över i alla punkter,
att vara den intressantaste, bära på det största
lidandet, dölja den farligaste hemligheten, beslöt hon
begå självmordet. Det var en bravad, ett begär att
ådraga sig hela intresset, det stora medlidandet,
inför vilket hans sorger skulle blekna.
– Jag är den olyckligaste människa som nu
lever! Det tror du inte.
Falkenström såg likgiltig och klentrogen ut, men
mest ointresserad, ty han hade ställt in sig på att
själv få utgjuta sina bekymmer.
– Du tror inte! _- Vill du ge mig hand på att
icke röja min hemlighet? För dig skall jag yppa
den, för dig ensam. Ge mig din hand!
Falkenström räckte en hand, gapande för att
sluka något så rart sorn ett fruntimmers hemlighet.
– Jo, du, om fem år är jag gumma.
– Ah, nej!
– Då fyller jag fyrtio år!
– Du är ju bara tjugonio?
– Nej, jag är trettifem ! - Om fem år - är jag -
gumma!
I ett ögonblick, då hon föll ihop av smärta, såg
han verkligen gumman, med mustascher, pincenez,
kutrygg och gungande ron. Han ville ju vara artig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
