Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJÄTTE KAPITLET. Jenny hade dukat förmaket för två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snutit honom på stora pängar. Det var så varmt och
gott i rummet, så skönt att sitta så här fri, sysslolös
på förmiddagen, under det hela mänskligheten
arbetade. Man kände sig som undantagsmänniskor.
Och man leddes i sin njutningslystnad av en säker
instinkt att undvika farliga samtalsämnen som kunnat
störa lugnet. Man var principiellt enig i alla frågor;
man utgick ifrån att man var ense i allting, och
alldenstund man ägde gemensamma fiender, så
slaktades dessa inför brasan, flåddes och brändes
levande.
Då vinterdagens skymning började trycka, tog
Jenny och släppte ner persiennerna, samt tände
elektriska ljusen. Detta blev ett uppsving och gav nya
stämningar, utom det att man tog sig bättre ut i
den belysningen.
– Så här skulle livet alltid vara! utbrast Jenny.
Varför kan det inte få vara så?
Någon osynlig måtte ha hört det naiva utbrottet
av denna kvinna som ville att hela livet skulle vara
en fest, en fest utan bakrus och huvudvärk, ty i
samma stund kom Lovisa in med ett brev till patron.
Zachris steg upp, gick ut i saln och läste brevet
som han knycklade ihop, bredde ut igen, skramlade
med, och slutligen kastade i papperskorgen. Han
visade sig i förmakets dörr med blodsprängda ögon
och håren på ända:
– Tänk er, utbröt han, tänk denna rysliga Hanna
Paj...
– Säg intet ont om Hanna! avklippte Jenny.
– Det är hon som säger ont! skrek Zachris. Och
ont om en död människa! Vet ni vad hon skriver?
Hon skickar mig ett brev från min nyligen döda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
