Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Jenny och Falkenström blevo sittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUNDE KAPITLET.
Jenny och Falkenström blevo sittande, ehuruväl
stämningen icke kunde hållas gående.
– Han måtte hata mig gränslöst, sade
Falkenström.
– Med hela den skuldsattes förfärliga hat.
– Är han skyldig mig något? frågade Falkenström
bara på måfå.
Jenny sökte läsa av den otydliga depechen, men
när hon icke kunde, gav hon den sin tolkning, ty om
Zachris penningtransaktioner ville hon synas okunnig,
emedan hon profiterade av dem.
– Jo han kringstjäl ju dig på dina idéer, det vet
hela världen.
– Inte kan han stjäla mina idéer...
Nu kunde han ju stjäla något annat, men det
skulle man icke tala om, därför gjorde Jenny en gest
med munnen som ville ersätta ett nytt samtalsämne
hon icke fann.
Det blev obehagligt tyst. Båda tittade åt taket
för att hämta räddningen: och den kom uppifrån.
Uppifrån vinden hördes ljud som av vedsågning
eller trosshalning.
– Nu sover det kräket! utbrast Jenny.
– Sover han?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
