Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Jenny och Falkenström blevo sittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som han är riktigt svartsjuk på, och därför att han
har ont samvete... Han var ju med och klöste
sönder ditt första äktenskap ...
– Det vet jag, men säg mig, har han icke varit
framme i det här sista också?
– Nej, svarade Jenny, men så häftigt att det
hördes hon ljög.
– Då kan han ha’t som han har’t, svarade
Falkenström, liksom om han replikerat hennes
jakande svar och översatt hennes lögn.
Då hördes hundskall ute på gården.
– Det kommer främmande! skrek Jenny och
stod vid persiennen på vars spjälor hon gläntade.
Kan du gissa?
– Hanna Paj, förstås. Hennes fräckhet känner
vi. Hon kommer för att förklara sig, få ett slags
fredsslut till stånd, varunder hon avnarrar fienden
hans vapen och lite till.
– Det var verkligen höjden ...
– Sorgklädd som vanligt... hon sörjer över
mänskligheten som icke förstår henne... röd näsa i
blått fält, truten som en suspensoir – jag menar en
respirator –
– Vi ska drilla henne...
– Det gör hon så bra själv, i synnerhet när hon
har druckit portvin... Först skryter hon och smickrar,
sen biter hon, men när hon bitit smeker hon... Det
hon påstått i första satsen, tar hon tillbaks i den
andra, dels för att icke skiljas från en missnöjd, dels
därför att spriten upplöser tungbandet som
slappnar... ett slags lös mage vilken sitter i huvut som
på kräftan...
– Du är ryslig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
