Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - SJUNDE KAPITLET. Jenny och Falkenström blevo sittande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hör nu, uppriktigt sagt, jag tror att nå’n
snarkar däruppe, är det Lars Petter, det är så han
kallar arbeta; vet ni att jag får lov att gå nu, och det
är visst Jennys födelsedag i dag, och jag skulle haft
en blomma med mig, det var en vacker azalea, den
har du fått av Karl Gustav, han är alltid artig mot
fruntimmerna... ja små vänner, lycka till, mycket
nöje; medan mjölnarn sover... Ajö lilla Jenny,
farväl Karl Gustav, ska jag stänga dörrn, inte? Nå, må
så gott!
Hon gick med ett illamenande fyllflin.
– Kopplerska; sade Falkenström.
– Å, tyst du!
Nu hördes ett knakande ovanifrån, och en elak
hosta.
– Zachris har vaknat; nu är han trevlig.
– Trevlig är han alltid, i din dåliga betydelse...
– Varför umgås du med honom, kan du säga
mig det?
– Jo, därför: att om jag inte vill umgås med
honom, så får jag inte umgås med någon annan. Du
vet hans helvetiska sätt att isolera människor; han
sprider ut att man vill vara ensam; därpå stjäl han
alla ens vänner, väcker fiendskap, söndrar, alldeles
som Pajan... Hela hans umgänge är bara pressade
matroser, inkallade i tjänstgöring – – – för övrigt
vet du att det är för din skull man kommer...
Detta smakade, och som Falkenström ville göra
en snygg sortie innan den omordade mannen trädde
in, tog han avsked och gick.
När Zachris kom ner såg han anskrämlig ut;
näsan hade sjunkit in och låg som en nysatt potatis
i fårorna kring mustaschen. I sömnen tycktes alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>