- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
132

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TIONDE KAPITLET. På Siklaöns bergås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 " SVARTA FANOR ’

hade nu tagit anställning hos en vintappare i
Uddevalla. Vintapparen var i staden och väntade få föra
honom till hans anställning. Som jag själv var i
ordning att få resa ut till landet, till solen och havet,
såg jag vännens förskräckliga öde i en underjordisk
lokal så utmålat, att jag beslöt rädda honom. Han
var nämligen en ovanligt framstående sångare med
stora anlag för teatern, och jag ansåg honom äga
lyckan i sin hand. Jag föreslog honom först att gå
in vid teatern. Nej, hans mor avskydde teatern och
för övrigt hade han givit vintapparen sitt hedersord;
han var dessutom sjuk och ägde icke sin röst just nu.
Då föreslog jag att han skulle följa mig till landet
och under sommaren sjunga opp sig; jag skulle skaffa
honom pängarne.

Efter åtskilliga svårigheter gav han med sig; jag
skaffade 100 kronor och han kom till landet.

På hösten var han blomstrande av hälsa och mod.
Han lånade min bästa dräkt, for in och provsjöng,
kom tillbaka med ett utmärkt engagemang. Nåväl
att kunna hjälpa en människa är en avundsvärd
position och utgör lönen själv; jag låtsade aldrig om
skulden, och åtnjöt själv understöd av andra så att
jag ingen tack begärde, men jag stod som låntagare
hos den rike mannen och fick då och då
påminnelser av mindre behaglig art.

Ett par år gingo och min vän var stor sångare.
Jag hade däremot mycket svårt. En vår kom han
upp på min vindskammare och fann mig i samma
förtvivlade läge som han en gång var i. Han ville
hjälpa mig till landet och skulle be en rik kamrat om
ett lån.

Han gick till den rike och båd om tjugofem (!)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free