- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
164

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164 SVARTA FANOR

min, glad att få se en medmänniska, steg han fram till
Zachris och räckte menlöst sin stora hand med en
vante på.

Men Zachris var inte vid humör att nedlåta sig
till en bladkuli, utan hälsade ett torrt stickande gudda;
varpå han vände sig ut åt fönstret och sköt rygg
såsom en bastion mot den närgångne, vilken sårad
i sina försonliga julkänslor lomade tillbaka till vrån
varifrån han kommit.

Zachris, som icke var kostföraktare, och som
tidigt lärt sig att ingen är för ringa att icke kunna
begagnas, hade givit vika för en ögonblicklig impuls, och
högaktade sig nästan för att han vågat stöta sig med
den icke ofarliga landsortsprofeten. Han hade
nämligen tyckt sig läsa i dennes ansikte en viss
skadeglädje, och i en blick åt andra vaggongen upptäckt att
han visste vem som satt där.

Var och en som visste den hemligheten hade ju
en klubba i sin hand, varmed han kunde slå ner
Zachris. Det var den mest ohållbara situation en
människa kunde iråka; värnlös, oväpnad, den
först-kommandes rov, allas niding.

Slutligen höll tåget, och man var framme. Zachris
stannade att läsa en affisch för att främlingen skulle
få tid att gå fore. Men främlingen stannade vid en
annan affisch, som bevakade utgången. Där stodo
båda, som om de väntat livet ur varandra; de fröso
båda om fötterna, men ingen ville gå först. Zachris
tittade efter en okänd utgång, och när han trott sig
ha funnit den, klev han med mycken möda och
besvär över skenor, mellan rörliga lastvagnar och
arbets-lokomotiv, kom ut i godsmagasinet, men togs där
om händer av en stationskarl som artigt visade honom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free