Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TOLFTE KAPITLET. Det var julafton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 167
- Är det sant, började han, att Smartman och
Lögnroth äro ruinerade?
- Näh kors, det har jag inte hört. (Där ha vi en
notis.)
- Ja> Jag vet intej JaS frågar bara! Du får inte
göra notis, din hundra; och citerar du mig, så tar
jag tillbaks.
- Men om så vore, är du såverad då?
- Har jag något med deras affärer att göra?
- Jag frågar jag, svarade den fromme, som drog
öronen åt sig.
- Jag lever så isolerad och hör aldrig något,
svarade Zachris, som också blev rädd. Tänk dig, nu
först ett år efter får jag veta att Smartman är skild.
- Är Smartman skild?
- Si så, visste du inte det? Och så sitter du
och plockar mig. Han hade ju en mätress, som ägde
hans dyrbara korrespondens, vilken hon erbjöd åt
redaktionen till inlösen för 30,000 kronor, det har du
ju skrivit om.
- Har jag?
- Ja nog har jag läst det i dina Stockholmsbrev;
kanske jag misstager mig; ja, nu minns jag, det stod
i Brevväskan, vet jag ju; nå... skål på dig! God
jul, säger man, fastän fan vet vad det ska vara till;
bara en förlorad arbetsdag och omkostnader.
Nu var Zachris i sitt esse, när han fått fatt i en
åhörare som han kunde »prata av sig bakruset på».
Och när vinet kom in, rann det ur honom, men inga
farliga förtroenden, inga medgivanden, inga
förödmjukande bekännelser. Men åhörarens person var honom
så likgiltig som ingen; det var bara två öron, två
slaskrör i vilka han slog ut. Han såg icke på hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
