- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
211

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVARTA FANOR 211

triumferat för tidigt över fienden, då han trott henne
tillräckligt förfallen för att bli liggande.

Att telefonera och forska efter henne, vågade han
icke, ty det vore att röja sig"; och om han frågade)
sig huruvida han önskade henne tillbaka eljes, som
vän, som sällskap, måste han svara nej.. Någon känsla
som oreflekterad tillgivenhet, vänskap, kärlek, fanns
ej hos honom. Allt var nytta och fåfäng’a; vartill
kom en total brist på samvete. För att ha samvete
måste man känna sig själv och vara ett själv, men
Zachris var ett självlöst gélée, en oorganiserad
materia som levde likt en tryffel på andras rötter.
Han hade alltid levat andras liv, aldrig sitt eget, han
hade stötvis identifierat sig med en hel rad personer,
givit roler, gjort typer av sig själv; därför mäktade
han icke hysa skuldkänsla. Han var för övrigt som
en kvinna, idel receptivitet, kunde ta emot så mycket
som hälst utan att säga tack, men ställde ändå alltid
givaren i skuld; klagade alltid över otacksamhet.

Om han icke varit feg, skulle han varit en stor
brottsling; nu njöt han bara av andras dåliga
handlingar, som han slapp utföra, och hade alltid haft till
sport att härska över män genom deras kvinnor, att
förgöra män, genom att locka deras hustrur att
rymma.

Nu satt han där; men han tycktes för dum att
kunna se ett kausalsammanhang, och för högfärdig
för att känna sig träffad av ödet.

Bara det inte varit så kallt! Termometern utanför
visade 25 grader. Det knakade i stugan och började
bli kusligt. Att stiga upp för trapporna och lägga sig,
lockade honom icke, ty däruppe fanns minnen av
ömtålig art, och mörkret i vinden var otrevligt. Vindar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free