Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 SVARTA FANOR
äro i allmänhet otrevliga; där syns husets inälvor
blottade, där bo spindlar, kattor och råttor, och de
sista höstflugorna samlas visst däroppe för att begå
självmord.
Då föll han ner på chäslongen och drog ett par
mattor över sig. Han slumrade, men sov icke, ty
sömnen hade genom missbruket av sömnmedel blivit
en sällsynt gäst.
Sörjde något förlorat gjorde han icke, men han
blev ond därför att ma;n vågat lämna honom ensam
med skammen. Att gå ner på hotellet vågade han
icke, resa till stan icke heller, det skulle bara röja
skandalen. Han var bokstavligen i bur, fången,
bak-bunden. Och nu svartnade allt förgånget; där fanns
inte en ljus punkt; vämjelse vid allt så att han ville
kräkas ut sig själv och sitt liv i en kloak och lägga
luckan på.
Så blev han liggande till juldagsmorgonen,
halvvaken, mörkrädd, så att han icke vågade vända sig av
fruktan för de ljud som soffan gjorde vid varje hans
rörelse. Med likkyla i kroppen och kallsvett om
pannan, kände han sig död och väntade på
obduktionen, nedgrävningen, upplösningen. Längre kunde
inte hans tankar gå.
När han vaknade till medvetande om
juldagsmorgonen, kunde han icke genast räta ut sin kropp,
ty han hade legat på en bog hela natten. Han var
låst i korsryggen och gick som en apa, vilken söker
gå upprätt. Maja var icke hemkommen, kölden var
olidlig.
Han sjönk ner i en stol och tänkte på nattens
upplevelser. Det var ett helt nytt liv han genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
