Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 SVARTA FANOR
- Nu ska ni lära er äta lutfisk, små barn, började
Hanna. Det är min livrätt.
- Jag tror inte gossarne kan äta lutfisk, svarade
Jenny saktmodigt.
- Just därför sade jag, att de skulle lära sig;
det man kan förut, behöver man icke lära sig.
Men gossarne stoppade händerna i byxfickorna
och vräkte sig baklänges.
- Små gossar ska icke sitta med händerna i
byxfickorna och inte luta sig bakut på Stolarne; när
jag var barn fick jag stå vid bordet, och om jag
lämnade på tallriken fick jag stryk ...
- Gillade Hanna en sådan uppfostran då?
- Nej jag gillade den icke, ty jag var ett
oförståndigt barn, .’men när jag kom längre fram i
livet... hör ni gossar om ni inte äter fisken, får ni
ingen gröt!
- Vi äter aldrig gröt! svarade de två.
- Hur! Jaså! Ja, då kan jag inte hjälpa er.
Hanna reste sig och gick mot kakelugnen:
- Det var fasligt vad här är varmt - jag måste
öppna spjället lite...
- Nej, snälla Hanna, jag fryser så fasligt...
- Fryser du, som ser så röd ut, jag trodde du
var en modärn friskluftsmänniska (där fick hon för
modärna djurvännerna!)... Men minsann, de ha rivit
ner spjällsnöret... Och kakelugnen är het, har ni
eldat medan jag var borta? Då måste jag öppna
fönstret, för annars kan jag inte sova i natt, är det
gossarne som rivit ner spjällsnöret?
Intet svar följde.
- Vi ska inte störa julfriden, för allan del, men
varje människa har sina vanor, och vanor äro ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
