Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJORTONDE KAPITLET. När Zachris steg ur på sin station
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 225
uttryck av ordningssinne, mitt ordningssinne har jag
fått utbildat i ungdomen, sitt inte och lek med
brödet, gossar, jag har varit lärarinna och haft många
små gossar att uppfostra, när det inte gick med godo,
gick det med skärpen, jag minns en gång två små
stygga gossar som måste skickas till Galon, vet ni
vad Galon är? Prins Karls inrättning, där
vanvårdade barn få en sträng uppfostran, mycket sträng...
Si där ar lilla hund som vill ha mat, han ska få bena
lilla gossen, när vi ha ätit upp fisken, men vi sk^
äta opp fisken, ja din lilla stackare. Du ska få mat.
- Har inte Hanna något kött?
- Kött, näh, då skulle jag väl äta det själv och
bjuda mina gäster. Kött åt hunden?
Hon skrattade.
- Men ingen hund äter fiskben.
- Då ska han lära sig! eller får han vara utan.
- Vi få icke svälta våra djur, allra minst vi som
tillhöra djurskyddsföreningen ...
Det var ett kinkigt fall, och att misstänkas vara
djurplågare, det vågade icke Hanna såsom modärn
världsåskådare.
- Jag skall se efter några buljongben sedan -
- Hunden saknar tänder, kära Hanna, och kan
inte äta ben ...
Nu exploderade gumman, reste sig med huvudet
skallrande, och störtade in i sitt rum med en smäll
av dörren så att fönsterrutorna skakade. Men dörren
öppnades straxt igen och huvudet talade:
- Jag har öppnat mitt hem för en värnlös kvinna
och hennes förskjutna barn, jag har bjudit på den
julkost som; mina fäders fäder i generationer ha njutit,
men jag har icke bjudit någon hund till mitt julbord.
15. - Strindberg, Svarta fanor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>