- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
255

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ADERTONDE KAPITLET. Zachris hade icke glada dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVARTA FANOR 255

Det var Zachris’ sista resurs.

- Hör du Zachrisson, Lars Petter Zachrisson,
när du går ut genom denna dörr, så tänk på mig;
tänk att jag går osynlig bakom och bevakar alla dina
steg. Ännu är ingen häktad av er, men ni står under
uppsikt! Ser du, det finns andra brott än aktieskoj,
och ... du vet vad jag menar: människors ära och frid,
stulna reputationer, falska lagrar, störtade* storheter,
penningutpressningar... vi ha nyss undersökt en viss
medarbetares korrespondens till en dam... köpta
knivstygn bakifrån, juveler, diktade brev, falska
notiser, med mera. Du förstår att min ringa ställning icke
tillåter mig ha så fina bekantskaper, därför säger jag
upp, i tid; jag säger upp bekantskapen med herr
Zachrisson och ber honom lämna detta rum, fort, som
en pil, ut!

Zachris fann sig utanför dörren i farstun. Det
hade gått så fort att han icke hunnit vakna. Men nu
började han ute på gatan.

Denne man, kommissarien, hade han hängt sig
på, kallat »min snälla vän», ätit med och druckit med.
Vännen hade från början hyst motvilja, men genom
vanan övervunnit den, eller dolt den åtminstone, och
tyckte intressant blicka in i den delen av världen.
Zachris, liksom hans flesta medmänniskor levde i
den villfarelsen att den han tyckte om också tyckte
om honom. Så hade år gått. När nu avslöjningen
skedde, så verkade den lik en avrättning. Det var
åratals hopade falskheter som på en gång skakades ner
över honom. Scener, situationer han haft vid glaset
med denne vän döko upp, och ändrade kulör; ord som
stungo, blickar som förgiftade. Ofta återkommande
förevändningar för att få gå, förstod han som så: vän-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free