- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
256

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ADERTONDE KAPITLET. Zachris hade icke glada dagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

256 SVARTA FANOR

nen ville bli av med honom, som trott sig hedra
polismannen med sitt sällskap. Allt ramlade ihop; och på
ruinerna satt hela sällskapet av hans inbillade vänner,
han som förr prisats som den vänsälle, bland annat.

Han blev rädd för livet och mänskorna! Och han
flydde, hem. Till hemmet som varit reträtten från
krogen, där han kunnat sova ruset av sig i så många
ostörda timmar han ville; där han alltid fann någon
som ville höra åtminstone. Han längtade till henne,
som, trots allt...

Men tåget var han rädd för, och därför tog han
ångbåten. På den behövde man inte sitta i en cejl och
stirra sin fiende i ögonen.

Han kom ombord på vinterbåten, men tyckte inte
om människornas blickar. Han var ju du med kapten,
förstås, men vågade icke upp till honom, ehuruväl han
annars stod bredvid på kommandobryggan och gav
råd vid manövern. Nu först föll det honom in att
kaptenen kanske också bara tolererat honom, men visat
artighet för affärens skull och av fruktan för
tidningen. Han tyckte sig till och med märka att denne
talade om honom med styrmannen och med spefulla
blickar. När de foro om Blockhustullen, såg han uppe
på Siklaöns ås det vita huset, klostret, där varenda
ruta var eklärerad av den nedgående solens strålar.
Taket gav byggnaden en likhet med arken som stannat
på berget efter syndafloden. Zachris längtade icke
dit, men han önskade det borta. Det tryckte och
skymde, oroade och generade. Där hade några
människor räddat sig från förtvivlan, försakat världen,
efterskänkt sina fordringar och föredragit lida i stället
för att hämnas. Han hatade dem som han hatat det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free