Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ADERTONDE KAPITLET. Zachris hade icke glada dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom jag sörjt henne, hennes ungdom och hennes
förgångna skönhet.
Hennes ansikte förvandlades återigen och blev
en lång oval med dödens blekhet:
– Nu säger jag godnatt! Sitt kvar ni, mig skall
intet störa, när jag väl har somnat in! God natt;
förtvivlade människor!
Hon hade dragit sig mot dörren, och med en
sista återstod av behagsjuka, skred hon baklänges
ut för att icke visa ryggen som var en gummas!
Gästerna som trott det var en scen, hade
omväxlande lett, och nu efter sortien, utbröto de i en
applåd.
Men Zachris ensam hade förstått.
– Hon är sjuk! sade han, förlåt att jag gör
uppbrottet.
Och man bröt upp, men i misstämning, ty man
visste icke var man var hemma, och förstod icke vad
man sett och hört.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
