Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TJUGUFÖRSTA KAPITLET. Det hade spökat i klostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVARTA FANOR 285
vänt honom (Labori) ryggen i fem år.» - Vilken
babylonisk röra! Dreyfus nationalist och
generalvän! Labori erkännande något gott hos fienden.
Waldeck-Rousseau förklarande i Toulouse 1900, »att
Dreyfussaken blivit anförtrodd åt oberoende domare,
vilkas utslag blivit respekterat och på samma gång
hade humanitetens fordringar genom en benådning
blivit tillgodosedda.»
- Vad säga våra Dreyfusarder om det?
- De gå på i ullstrumporna som om de arbetade
för betalning, och Zolas J’accuse står redan i
läroböckerna, fastän hela anklagelsen var falsk.
- Falsk?
- Javisst, han anklagade generalerna, för
bedrägeri, och de voro alla oförvitliga. (Henry var
nämligen icke general.) Dreyfus försvarade själv
generalerna och trodde att de arbetade för honom.
- Hur skall man förklara alla dessa falska
dokument?
- Ibland har jag trott dem vara snaror
tillverkade av Dreyfus’ vänner och inlagda i Dossiern ...
Picquart, den hederlige, gjorde ju eget spioneri med
falska dokument!
- Därmed må nu vara, men att se våra
nationalister stå som en man mot Frankrikes, som kämpa för
samma sak, det är barockt. Hemma är man patriot,
men ute är man världsmedborgare! Det är billigt vara
det på andras vägnar.
- Där ha vi Nordiska museet med torn och
spiror. Vad skall man gömma där? Nationalmuseum,
vetenskapsakademien och riksbiblioteket, där vår ära
ligger ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>