- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 41. Svarta fanor /
289

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TJUGUANDRA KAPITLET. Hanna Paj hade varit framme igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVARTA FANOR 289

uppe? frågade jag mig. Mitt förstånd svarade att det
måste finnas något. Men jag orkade icke med en
bergstigning, jag vågade icke riskera att få se på
andra sidan en ny slätt och ett nytt berg lika de förra.
Jag längtade nog till nya utsikter, men jag blev
sittande, modlös, hopplös, tills jag föll och blev
liggande.

Det förefaller mig som om min spårvagn släppt
kontakten med kablarne däruppe, och därför stannat.
Däruppe? Det fanns ju intet uppe och nere, sade de
lärda, men likafullt, jag är därnere och kan aldrig
komma upp.

Att ångra det förflutna? Önska det ogjort, ja;
erkänna att jag gått vilse, ja; men känna skuld, det
kan jag inte ...

Född i ett kristet samhälle, har jag dock aldrig
förnummit mig delaktig av försoningsverket. Kanske
jag är av hednasläkt som de många vilka rasat mot
kristendomen i våra dagar? Jag vet blott ett: att
jag är förtvivlad, utan att dock känna samvetsagg.

Tiden hade till uppgift att rasera gamla former,
jag var med och kände mig berättigad. Må nu
grundläggare till det nya komma; sedan murare, och bygga
nytt. Deras yrke har jag icke lärt på.–––––––––-

(Här följde några rader strykningar.)

När tomheten och förtvivlan nått sin höjd, ville
jag fylla tomrummet, men jag fann intet innehåll, det
nya var icke utjäst och kunde icke tappas; och du vet
ju hur nytt vin icke trives i gamla flaskor.

Jag såg alla jordens folk blandas, alla religioner
smälta samman, gamla seder och sedelagar upplösas,
uråldriga näringskällor sina, nya tagas upp; all forn-

19. - Strindberg, Svarta fanor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:37:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svartfan/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free