Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalarne och dalfolket, som ännu fortfar att anses
såsom det ursvenskas vagga och härd, är senare
bebyggt än Götaland och Svealand. År 1877 hade
man ännu icke funnit en enda stenåldersgrav och
intill samma tid icke mer än ett enda jordfynd, en
stenhammare, från detta landskap, vilket kan bevisa,
att landet icke var bebott omkring år 1000 före
Kristus, då likväl Dalsland, Västergötland, Halland,
Blekinge och Skåne voro ganska talrikt samt Småland,
Öland, Gottland, Östergötland, Närke och
Södermanland sparsamt bebyggda.
Från bronsåldern, vilken anses sluta omkring
tiden för Kristi födelse, har man endast ett fynd i
Dalarne, två hålcelter och en halsring.
Från den äldre järnåldern, som slutar år 700
efter Kristus, finns intet fynd från Dalarne, och från
den yngre järnåldern, slutande omkring år 1000 eller
vid tiden för Olof Skötkonungs och landets
fullständiga kristnande, icke mer än ett fynd.[1] Lägges
härtill, att icke mer än tvenne runstenar påträffats, så
torde befinnas, att Dalarne varit befolkat senare än
Norrland och Lappland. Det är således en av de
yngsta juvelerna i svenska kronan och icke en av
de äldsta.
Om vi nu jämföra vår tids klagomål över den
urgamla dräktens försvinnande med de klagomål
över samma missförhållande, som gjordes för omkring
hundrafemtio år sedan, då Abraham Sahlstedt klagade,
så finna vi, att redan på dessa år dräkten betydligt
ändrat sig. Se vi på Morakarlen (fig. 1) i Forssells »Ett
år i Sverige» (1827), så finna vi den ganska brokig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
