Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAP. 9.
Främmande i Sverige.
En okänd man hade i en medeltidshandskrift
gjort en anmärkning i kanten till en italiensk
författare Bellus; anmärkningen måtte ha träffat
sanningen, ty den återgives av alla senare
historieskrivare, och man har funnit den vid en reparation
av Riddarholmskyrkan skriven med munkstil i taket
under den bortskrapade vitlimningen, och den lydde
kort och gott som så:
Dessa äro orsakerna till Sveriges
olyckor: högfärd, försummelse om allmänt
väl, egennytta, oförståndig ynnest för
utlänningar och envis avund mot inhemska.
En av dessa oartigheter angriper ett fel, som
är åtminstone specifikt svenskt, de andra tillhöra
mänskligheten, och det är artigheten mot
utlänningar, vilken dock mera fanns hos de högre
klasserna, de där förde landets styrelse och vanligen
visade sig mera opatriotiska än de, som bearbetade
de fosterländska torvorna. Det värsta främmande
Sverige någonsin haft var väl danskarne, vilka genom
unionen, som för dem tedde sig som en erövring,
voro nära att blanda bort hela svenska rasen och
fördanska seder och språk. Landet var fullt av
danskar, och adeln anställde sådana som hovmästare,
gårdsfogdar och tjänare; man höll danska lärare för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
