Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEDELTIDEN 253
Borgarne och hantverkarne kläda ut sig så gott
de kunna, bära masker av grovt tillhugget trä,
ox-huvuden, bockhorn, samt skria och grymta efter råd
och lägenhet. De unga gesällerna bilda sällskap och
stryka kring gatorna för att hos bekanta tränga in
och uppföra så kallade fastlagsspel, små dramatiska
tillfällighetsstycken, stundom av allra betänkligaste
art, stundom ©skyldigare. Vi äga blott ett sådant
svenskt stycke i behåll, och det kallas: Huru jul
och fasta trätte. Vi tänka oss en lång mager gesäll,
mager som fastan, den han skall föreställa, och
utstyrd med attributer, som riset eller dylikt, jämte
en liten välfödd kamrat, inbryta i ett hem, där man
icke alls var oförberedd på dylika besök, båda
företrädda av en härold, som på ett lämpligt instrument
först äskar ljud och sedan i korthet redogör för
styckets innehåll och mening.
Då stiger Fastan fram och säger ungefär så:
Jag är den, som heter Fasta,
jag är van att vakta på synder och laster.
Den som vet sig vara brottslig
honom är rådligt komma till mig.
Därpå svarar Julen ungefär följande:
Jag är hon som heter Jul,
jag kryper ej för Fastan i skjul.
Fästan uppmanar Julen att ej sitta längre vid
bord och skålar, rutan gå och höra litet gudsord,
men Julen vill just sitta vid den sköna maten och
tömma sina horn. Hon hånar också Fastan för hennes
bleka och magra utseende och framkastar tvivel ojn,
att en sådan stackare skall kunna komma till himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
