Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
284 SVENSKA FOLKET
Det var en ryttar Erik,
så skria han som fler:
»Herre Gud nåde oss jutar,
vi se ej Jutland . mer.»
Konung Göstav rider på högan häst
i fältet av och an:
»Tacka vill jag mine dalekarlar,
för eder trohet sann.
I haven med mig ståndit
som trogne svenske män;
vill Gud mig livet unna,
jag gör eder gott igen.»
En skald har vår medeltid omnämnt, och den är
ock värd att minnas; det är biskop Thomas i
Strängnäs (f 1443). Han har besjungit en sådan
personlighet som Engelbrekt och en sådan sak som
friheten.
Om Engelbrekt sjunger han:
O, ädla svensk, du statt nu fast,
och bättra det som förra brast.
Du lät dig ej omvända;
du våga din hals och så din hand
att frälsa ditt eget färdernesland.
Gud må dig tröst väl sända.
En fågel han värjer sin egen bur,
så gör ock all villena djur,
nu märk vad dig bör göra:
Gud haver dig givit sinne och själ,
var heller fri än annans träl,
så länge du kan dig röra.
Och om friheten sjunger han som om han varit
född fyra hundra år senare:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
