Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEDELTIDEN 313
då all tillförsel var tullfri; för att locka arbetare
blev berget en fristad för alla biltoga, utom grövre
missdådare; på alla varor sattes en taxa för att
bergsmännen, vilka naturligtvis icke kunde
frambringa sina livsmedel och nödvändighetsartiklar, icke
skulle bli skinnade. Verket innehades sannolikt
såsom kronoskatte av bergsmän.
Hyttorna voro många och små samt drevos med
trampverk och vatten, och först under Gustav I
anlades större samfällda hyttverk.
Järnverken voro i gång redan i början av
1300-talet. Norbergs privilegier äro av 1354 och lämnade
ganska stora fördelar åt bergsmännen. Värmlands
bergslag fick liknande privilegier av Erik av
Pommern 1413. Men jämnlöpande med den större
gruvdriften gick ännu alltjämt det mindre
myrmalmsbruket, vilket övades som husslöjd av gemene man.
Metoden vid järnförädlingen var det s. k.
osmundssmidet. Tackjärnet förvandlades genom
om-smältning i härd till smidigt järn, som sedan
hopslogs i stycken. Årliga utförseln av osmitt järn skall
vid medeltidens utgång belupit sig till omkring 16,000
skeppund.
Samfärdselns medel Alla hemmansbrukare ägde
gemensam skyldighet att hålla byvägar samt
dessutom kyrko- och tingsvägar. I
Östergötland hade landsvägarne tio, i Dalarne sex
alnars bredd. Lika allmän var förbindelsen att bygga
broar, av vilka de, som lågo i kyrkovägar, skulle
vara tre alnar men byavägsbroar fem alnar breda.
Större broar måste flera härad gemensamt under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
