Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
334 SVENSKA FOLKET
som mördade sitt barn, kvinna, som begick mord,
trolldom eller tjuveri.
Levande begravas (sättas kvick i jord) var ett
vidrigt straff, som drabbade kvinna, vilken stal;
hustru, som mördade sin man, och tidelagare.
Halshuggning och stegling brukades på
kyrko-fridsbrytare, mördare, män, som dräpte hustru, och
så vidare.
Lemmars stympande brukades i
iörvandlings-straff för böter, för små stölder och nidingsverk.
Hudstrykning: för mycket små stölder, på trälar
och äreskändare. Brännmärkning: för små stölder.
Landsflykt: för äreskändare och horkarlar; även för
edsöresbrott (brott mot edsöreslagarne). Att bära
stadens stenar och av bödeln visas ur staden var
ett sedlighetsstraff.
Få brott voro så grova, att de ej kunde
försonas med böter. Lagen stadgade, att ingen skulle
gälda liv för liv eller lem för lem, som orkade bot
eller ställa borgen. I brist på böter fick kroppen
släppas till: plikte den med kropp, som ej äger ko.
Böter delades vanligen treskiftes mellan
måls-äganden, konungen och häradet.
Straff, som ådömdes av andliga domstolar, voro
fasta (vatten och bröd), allmosor och böner.
Straffredskap. Galgen torde
ursprungligen ha varit en bjälke, vilande på två stolpar; blev
sedan en låg, trekantig sten- eller träbyggning med
tre sammanbundna galgar ovanpå. Vid kåken eller
pålen sutto halsjärn och kedjor, vid vilka den
brottslige hudströks med gissel eller risknippor.
Halshuggning skedde med yxa och för bättre folk
med svärd. Stegling bestod i kroppens styckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
