- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 7. Svenska folket. Del 1 /
441

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1500-talet - Från rådhuset och ting-salen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1500-TALET 441

Huru oregelbunden lagarnes tillämpning i denna
tid kunde vara och huru kära i sakören domarne,
och icke minst de kungliga, kunde bliva, finna vi
av de kvarvarande samlingar av häradsrätternas och
regementsrådets protokoll. Ett exempel: en bonde
på Öland hade begått blodskam med sin systers
dotterdotter; saken drogs inför kungen (Johan III),
som därvid utlät sig: att ändock han hade fog att
döma bonden efter Sveriges lag, så ville han dock
av nåd förskona honom livet, dock på sätt att
bonden först skulle dragas in på häradstinget och
där dömas; sedan skulle en eld, varmed dylika brott
straffas, bliva upptänd och den dömde föras dit
liksom om han skulle brännas. Sedan skulle domaren
fråga menigheten, vad de gåvo i lösen, och vad de
då bjödo skulle domaren taga och sedan säga
allmänheten, att kungen för deras förbön skull gav
syndaren nåd. Dock skulle den brottslige under
återstående livstid bära en järnring om halsen och hans
gård dragas in under »Oss och Kronan».

En annan gång löste sig tvenne blodskämmare
från elden på så sätt, att de mot en av menigheten
erlagd summa fingo halshuggas i stället, vilket
ansågs som ett slags benådning. För eldstraffet hade
man stor fasa, troligen emedan man icke kunde
»komma i jorden» därefter. En piga i Dal hade
mördat sitt barn, bekände sitt brott och bjöd 16 oxar i
lösen. Men anbudet förkastades. Då blev allmogen
förskräckt, för den skull att aldrig någon man kunde
säga, att en människa blivit bränd på Dal. På
menighetens begäran blev hon benådad till
halshuggning. Ett annat sätt att vinna nåd var att bli
skarprättare. En västgötabonde hade slagit sin hustru

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk1/0441.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free