Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 1500-talet
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
468 SVENSKA FOLKET
Rustningarna eller försvarsvapnen förvarades av
rustmästaren i rustkamrarne, men anfallsvapnen i
arkliet av arklimästaren.
Vapensmeder funnos i flera städer, såsom
Stockholm, Arboga, Nyköping, Eskilstuna, Örebro.
Berömda voro harneskmakarne i Arboga, där de lärde
under inflyttade fransmän. Icke dess mindre
inför-skrevos stora mängder av vapen från Tyskland,
Holland och Nederländerna.
Såsom ganska märkligt bör till slut framhållas,
att både ryttare och knektar skulle hålla sig vapen
själva, och att de, när de saknade utredning, fingo låna
harnesk av kronans förråd, men vapnen fingo de köpa.
Artilleriet.
Detta fördelades i det grova skyttet och
fält-skyttet. Till det förstnämnda hörde cartogerna och
notslangan, vilka begagnades till fästnings- och
belägringsartilleri. Fältskyttet indelades efter grovleken
i fältslangor, falknetter och nickhakar. Dessutom
förekomma stormstycken, korta och tunna med
rymligt kullopp, vilka sköto hagel vid stormningar;
potthundar, som sköto skrot och hagel.
Alla dessa stycken gjordes av koppar eller järn.
Den svåraste pjäsen var intill 1584 den dubbla
cartogen, då Johan III lät i Stockholm gjuta tvenne
fyrdubbla notslangor av koppar, vilka vardera vägde
sjuttiofem skeppund; kulorna till dessa beräknas
hava vägt fem lispund.
Men stenbyssornas tid var ännu icke förbi. Erik
XIV hade tolv stycken av tio tums diameter, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
