Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Fången och Skogsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
30 SVENSKA FOLKET
huru de utan all hjärtans ånger och bättrings
betänkande, gjort ont på ont.
»Den Värendska skogsmannen på 1600-talet»,
säger vår författare, »är således blott en gengångare
av den gammalnordiske stigmannen eller vikingen;
han lever okuvad och okuvlig, under en fortsatt kamp
emot samhället, och när han slutligen går under,
trotsar han ännu i sista ögonblicket, och dör utan
fruktan, såsom han levat,,»
Vi hava i honom funnit denna okuvade
hemlängtan efter naturen, som visar samhället icke såsom
en sund utveckling, utan såsom en förkonstling med
alla dess orättvisor, alla dess njutningar för fåtalet
och lidanden för de flesta. Samma längtan, vilken
i en förfinad form, minst en gång i varje sekel och
då alltid under perioder av över-civilisation, brutit
ut i revolutioner eller tagit sitt uttryck i siares
fantasiskapelser. Rousseaus Emile, Voltaires Candide,
Schillers Moor, Foes Robinson Crusoe, Saint-Pierres
Paul och Virginie, äro alla suckar »från den under
kulturen dignande människan efter det förlorade och
aldrig återvunna paradiset, naturen, som aldrig kan
återvinnas här på jorden, emedan kulturen förstört
den».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
