- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 8. Svenska folket. Del 2 /
64

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Svensken som utvandrare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

64

SVENSKA FOLKET

kejsaren; han sade att gåvorna voro välkomna och
lovade holländarne däremot fri handel i Japan,
endast de icke handlade med portugiserna, vilket
ambassadören lovade aldrig skulle ske. Därpå erhöllo
de avsked för den gången. Dagen efter skickade
de gåvor till riksråden, av vilka tvenne skickade
dem tillbaka, emedan de hade sorg efter sina
föräldrar, vilka året förut hade uppskurit sina magar.
Några dagar senare uppkallades Willman till
kejserliga kommissarien och förhördes om allehanda
krigs-saker, såsom fyrverkeri, befästningskonst, fyrmörsare,
granater, minerande samt om petarder, varöver
kommissarien blev mycket glad och lät Willman sitta upp
jämte sig att välplägas och dricka honom till, vilken
ära holländarne icke kunde förlåta svensken. Vid
avskedsaudiensen erhöllo de i gengåvor en
myckenhet silkesrockar i åtskilliga färger, vilket tycktes
vara allt de fingo. Nu började de göra sig i
ordning till avresa, betalade sin hotellräkning, vilken
utgick efter 2 riksdaler om dagen för varje person.
När de reste yttrade en av holländarne till vår
landsman dessa märkliga ord, vilkas sannfärdighet vi icke
äga rätt att betvivla: »Willman, I haven så långt
velat resa; här måste vi nu vända om, ty längre
har aldrig någon holländare, spanjor, portugis eller
engelsman kommit!» Willman gav sig därmed till
freds och skrev sitt namn överst på väggen i stugan,
varest några kristnas namn förut stodo skrivna. Och
så reste de tillbaka till Nagasaki, där de träffade
en svensk vid namn Fredrik Coyet, vilken var bördig
från Stockholm, och som vi skola återfinna på några
andra ställen härnedan. Denne övertog nu
emellertid befälet och Willman följde honom till Tajvan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:28:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk2/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free